När det tryckta ordet kom till Umeå

Det är ingenting uppenbart märkvärdigt med fru pastorskan Fredrica Christina Linders begravningstal. Tvärtom. Det är ett oansenligt häfte på sammanlagt 16 sidor. Det exemplar som återfinns i Umeå UB:s samlingar har aldrig bundits samman, utan läggets fyra vik ligger lösa i varandra.

Tryckta begravningstal var en vanlig genre under 1800-talet och inte heller innehållsmässigt utmärker sig väl talet till fru Linders minne på något särskilt sätt.  Ändå finns det någonting som gör detta lilla häfte till en historisk milstolpe ur ett regionalt perspektiv: Begravningstalet utgör det tidigast kända trycket från Umeå.

Boktryckarkonsten kom sent till övre Norrland, något som vi berört i ett par tidigare inlägg här på Tryckt & otryckt. 1800 startade den första officinen i Härnösand sin verksamhet. I Umeå dröjde det till år 1840 innan stadens förste boktryckare, Pehr Magnus Ferdinand Lundberg (1815-1901), etablerade sig.

Trots att han då bara var i 25-årsåldern så var Lundberg redan en odiskutabelt erfaren boktryckare. Så tidigt som från åttaårsåldern hade han börjat hjälpa till i det tryckeri i Stockholm som arrenderades av fadern och han hade sedan arbetat vid ett flertal tryckerier i Sverige, innan han vid slutet av 1830-talet anställdes som faktor vid C. G. Wolffs boktryckeri i finska Vasa.

Det kanske huvudsakliga motivet till att Lundberg begav sig över Kvarken, från Vasa till Umeå, är spännande. Planen tycks ha varit att han därigenom skulle kringgå den nitiska censurmyndigheten i Finland. Böcker, i första hand väckelselitteratur, ska ha tryckts i Umeå specifikt för den finska marknaden och sedan illegalt ha förts in i Finland för att distribueras där. Den unge Lundberg ska med andra ord ha sysslat med ”svarttryck” och verkat som boksmugglare.

Pehr Lundberg etablerade sig alltså som boktryckare i den norrländska kuststaden, men långt ifrån hela affärsverksamheten handlade om det finska ”svarttrycket”. Han var till exempel med och startade Umeå första tidning, Wester- och Norrbottens läns tidning, år 1841. Affärerna gick emellertid inte lysande och efter ett par år hade den driftige boktryckaren fått nog av det provinsiella Norrland. 1843 återvände han till Vasa och där kom han med tiden att bli Finlands störste förläggare av religiös litteratur.

Men det första som Lundberg tryckte under sin relativt korta tid i Umeå ska alltså, enligt trycklistorna, ha varit pastorskan Linders begravningstal. Den fullständiga titeln är ”Wid fru pastorskan Fr. C. Linders, född Fant, begrafning i Umeå, den 19 januari 1840, af G. P.” Bakom författarsignaturen stod pastorsadjunkten Göran Palmqvist.

Lundbergs boktryckeri kom igång med verksamheten någon gång under den andra hälften av året, det är lite oklart exakt när, så talet kan antas vara tryckt först en tid efter begravningsakten. Den som hade dött i början på året var Fredrica Christina Linder (1787-1840), hon som i familjära kretsar hade varit kort och gott – Fanny.

Prästdottern Fanny Linder var inackorderad hos en familj i Sala då hon julen 1808 lärde känna en ung norrländsk teologistudent vid namn Johan Anders Linder (1783-1877). De kom så småningom att gifta sig, år 1814. Då var Johan Anders redan etablerad som kapellpredikant i Norsjö och resan norrut har den nyblivna hustrun skildrat i en dagbok, ”Min Resa ifrån Födelse-Bygden till Westerbotten i Junii 1814”. Denna text finns utgiven av Karin Snellman i skriftserien Urkunden och den finns även digitalt tillgänglig.

1823 flyttade paret till Umeå där maken hade fått tjänst som komminister. Fanny Linder skrev mycket under hela sitt liv. I ärkestiftets herdaminne står det om henne att ”hon är känd för flera poetiska försök af värde” och i begravningstalet har ett par av hennes dikter inkluderats. I arkivet här på Umeå universitetsbibliotek finns hennes handskrifter bevarade.

Men under den tid som Fanny Linder levde så fanns det, som vi sett, inget boktryckeri i Umeå. Den som ville ha någonting tryckt fick låta göra det nån annanstans, dvs. längre söderut. Ett kort dramatiskt stycke skrivet av Fredrica Christina Linder och uppfört i Umeå rådhus till förmån för den grekiska frihetskampen, ”Marko Bozaris grafvård”, trycktes därför 1826 i Stockholm. Men den boktryckare som anlitades var i alla fall Zacharias Hæggström (1787-1869) – född i Umeå.

Nästan trettio år efter Fanny Linders död publicerades postumt en samling med hennes dikter, betitlad ”Känslans stunder”. På dess titelblad kan vi läsa: ”Ume, 1869. E. G. Lindroths Boktryckeri.” Boktryckaren Erik Gustav Lindroth hade arbetat för Lundberg under dennes pionjärtid i Umeå och då den senare flyttade tillbaka till Vasa hade även Lindroth följt med. Men den sistnämnde kom alltså att återvända till Umeå. 1846 tog han över stadens boktryckeri och startade utgivningen av Umebladet.

1800-talet och i synnerhet den andra hälften av seklet var en starkt expansiv fas för boktryckerinäring i Sverige. Från det att Fredrica Christina Linders dramatiska stycke trycktes i Stockholm (1826), över begravningstalet tillägnat henne (1840) och fram till den postuma diktsamlingen (1869), så hade mycket hunnit hända. Inte minst så hade produktionen av det tryckta ordet norr om Härnösand gått från att överhuvudtaget inte alls ha existerat till att även i denna del av landet ha fått definitivt fäste.

Fru pastorskan Linders begravningstal är digitaliserat och kan läsas här.

Även ”Marko Bozarios grafvård” och ”Känslans stunder” är digitaliserade och kan läsas här respektive här.

Litteratur:

Jacobsson, Roger. Typographic man : medielandskap i förändring – studier i provinsens tryckkultur (Umeå, 1995).

Jacobsson, Roger. Pastorskan Linders begravningstal – Umeås första trycksak (Umeå, 1995).

Thölix, Birger. En annan historia : [kring Vasabladet fram till första världskriget] (Vasa, 1981).