För ett universitetsbibliotek är de huvudsakliga målgrupperna tydliga. Universitetsbibliotek finns primärt för att betjäna studenter och forskare med relevant material kopplat till högre utbildning och forskning. Våra fysiska samlingar och lokaler är öppna för allmänheten men när det kommer till många av våra tjänster tenderar de att vara mer exklusiva för studenter och forskare. En tjänst som emellertid är helt öppen och globalt tillgänglig är det materialet som vi själva digitaliserar i Umeå.

Vi följer användning av materialet och kan se en ökning. 2023 hade vi cirka 67 000 unika besökare i systemet. Dessa besökare kommer från hela världen men framför allt Sverige och Finland. Detta är inte förvånande då vi har goda samlingar med svenskt material och vi gör särskilda ansträngningar att digitalisera material med en koppling till Norrland.

Det intressanta med användningen är dock att vi under våren 2024 fick en helt ny användargrupp som delvis skapat problem. Vi fick plötsligt en stundom mycket hög belastning på vårt system. Vi utredde frågan och fann att problemet uppstod i en extremt flitig användargrupp. Den gruppen var inte fysiska individer utan en uppsjö av artificiella system. Dessa verkar vara kopplade till de gigantiska teknikföretag som nu arbetar med att utveckla artificiell intelligens och nya typer av språkmodeller. De är tydligt intresserade av de stora mängder material som vi gjort fritt tillgängliga genom årtionden av idogt arbete.

En första spontan reaktion var att utforska olika tekniska lösningar för att begränsa tillgängligheten för företagen för att undvika att vårt system skulle gå långsamt. Fast med lite eftertanke kanske inte detta är rätt väg att gå. Kan det rentav vara så att detta är en av våra viktiga målgrupper som vi bör värna?

Det finns flera sätt att fundera på detta men så här har jag kommit att resonera. När enskilda personer utnyttjar ett verk från våra digitala samlingar så är resultatet någon form av individuell utveckling som i vissa fall blir en pusselbit till en publikation eller uppsats. Detta är otroligt viktigt men via de stora AI-systemen så får vårt material en annan potential. En skillnad är att AI-systemen läser in vårt material i sin helhet, alltså alla bilder, tidskrifter och böcker. I slutändan kan materialet inkorporeras i de stora globala AI-modellerna. Om det blir effekten kan det alltså finnas potential för materialet från Umeå universitetsbibliotek att bidra på en mer allmänmänsklig nivå i den tekniska utvecklingen.

Det verkar rimligt att låta denna möjlighet vara öppen och att ge vårt unika material om Sverige och Norrland potentialen att integreras in i framtidens artificiella intelligens. Det finns inte stora mängder svenskt digitalt material tillgängligt så det är rimligt att vi på universitetsbiblioteket bidrar.

För den som vill filosofera ett steg längre kan man spekulera om det kommer vara så i framtiden att en sökning hos OpenAI, Facebook, Microsoft eller Google kommer att trigga ett svar som påverkats av verken från en hylla i Umeå.