De böcker som producerades under den västerländska boktryckarkonsten tidigaste period, från mitten av 1400-talet till och med år 1500, brukar kallas inkunabler. Ordet härstammar från latinets incunabula, med betydelsen vagga eller ursprung. Detta är alltså 1400-talsböcker där texten är framställd i en tryckpress med den för västerlandet nya tekniken med lösa trycktyper i metall.
Umeå universitetsbibliotek äger sju sådana inkunabler. Den äldsta av dessa är tryckt av boktryckaren Anton Sorg i Augsburg. Exakt när är lite osäkert, men någon gång mellan 1475 och 1477. Boken innehåller ett verk av den medeltida abboten och mystikern Bernhard av Clairvaux, De consideratione (Om omsorg), samt två mindre verk.
Under förra året genomfördes ett mindre projekt där denna bok tillsammans med bibliotekets samtliga övriga inkunabler digitaliserades. Reproduktioner av dessa böcker finns nu fritt tillgängliga på bibliotekets plattform för de digitala samlingarna.
Katalogposter för Umeå universitetsbiblioteks inkunabler, med länkar till de digitala versionerna, går naturligtvis att hitta i Umeå UB:s söktjänst och i Libris, de svenska bibliotekens samkatalog, men det går också att finna motsvarande uppgifter i den stora databasen över europeiskt 1400-talstryck som administreras av British Library, Incunabula Short Title Catalogue (ISTC)
I denna databas finns bibliografiska uppgifter om i princip alla kända inkunabler som överlevt till våra dagar (totalt ca 30 000 registrerade poster). Här går det även, för var och en av dessa 1400-talsutgåvor, att se vilka bibliotek runt om i världen som har bevarade exemplar.
I ISTC finns också länkar till alla exemplar som är digitalt tillgängliga. Ofta är det mer än bara ett exemplar av en utgåva som har digitaliserats, något som innebär att det på ett enkelt sätt går att jämföra olika exemplar med varandra. Detta är betydelsefullt eftersom det är först vid ett sådant jämförande som det unika hos de enskilda exemplaren kan tydligt framträda.
Det finns således ett stort värde i att mer än bara ett exemplar av varje utgåva görs digitalt tillgängligt. I den bästa av alla biblioteksvärldar skulle det rentav finnas digitala versioner av alla fysiska exemplar. Ju fler digitala representationer, desto bättre, helt enkelt.
För en av de inkunabler (Ink. 1) som Umeå universitetsbibliotek har digitaliserat finns det för närvarande inget ytterligare digitaliserat exemplar i ISTC, men för alla de övriga hittar man i databasen också länkar till en eller flera andra digitala reproduktioner. I dessa fall kan vi alltså jämföra Umeås inkunabler med andra exemplar av samma utgåva. Som exempel på detta ska vi här titta lite närmare på några anfanger, det vill säga stora begynnelsebokstäver, som återfinns i dessa böcker.
1400-talstryck, inkunabler, var till utseendet starkt influerade av de medeltida handskrifter som hade föregått dem. Handskrifterna var en produkt som de potentiella köparna av böcker var bekanta med. Därför såg boktryckarna till att deras nya produkt, de tryckta böckerna, liknade handskrifterna så mycket som möjligt. Anfangerna utgjorde en sådan detalj. Efter det att den övriga texten tryckts målades begynnelsebokstäver i inkunabler ofta för hand. Detta innebär att medan den övriga texten skulle vara så enhetlig som möjligt, den tryckta utgåvans text skulle i idealfallet vara identisk i samtliga exemplar, så fanns det utrymme för ett visst mått av konstnärlig frihet i målandet av begynnelsebokstäverna. Det ser vi tydligt i exemplen som följer.
I Umeå universitetsbiblioteks äldsta bok, De consideratione av Bernhard av Clairvaux, börjar huvudtexten med ”Subit animum dictare aliquid…”. Det inledande s:et är en anfang. Bokstaven består av ett träsnitt som har tryckts tillsammans med den övriga texten med svart bläck. Detta träsnitt har sedan, om så önskats, kunnat handmålas med färg i efterhand. Det ser vi exempel på i Umeå universitetsbiblioteks exemplar (t.v.) och även i det digitaliserade exemplar som tillhör Universitätsbibliothek Frankfurt (mitten). Däremot, i den tredje digitala reproduktion som det länkas till på ISTC, ett exemplar som finns på Bayerische Staatsbibliothek, har den tryckta anfangen lämnats omålad (t.h.).
I nästa exempel, som är taget ur Aurelius Augustinus Opuscula, tryckt i Strasbourg 1491, har en frilagd yta lämnats på de platser i texten där anfanger sedan skulle målas. Om vi tittar noggrant på de båda bilderna härunder så ser vi emellertid att dessa ytor inte från början har varit helt tomma. Där finns faktiskt en liten ensam tryckt bokstav på varje sådan yta. Detta var ett vanligt förfaringssätt för boktryckare att ange vilka anfanger det var som sedan skulle målas på dessa ytor.
På den vänstra bilden nedan ser vi den övre delen av en sida så som den ser ut i Umeå universitetsbiblioteks exemplar. Textens början lyder: ”Domine Deus me[us], da cordi meo te desiderare …” där det inledande d:et utgörs av en anfang i rött. I spalten till höger finns en annan anfang (e) i blått: ”Ecce plasmator me[us] m[u]lta rogavi …”. På den högra bilden nedan ser vi motsvarande anfanger i ett annat digitaliserat exemplar. Likt, men ändå olikt.
Det tredje exemplet kommer från en bibelutgåva tryckt av Caspar Hochfeder i Nürnberg. Exakt tryckår är inte känt, men senast 1493. Den latinska bibeln, Vulgata, hade ofta ett antal brev av bibelöversättaren Hieronymus inkluderade som inledning till bibeltexten. Så är det också i detta fall. Den första texten är Hieronymus brev till biskopen Paulinus av Nola med en uppmaning om att flitigt studera bibelskrifterna. Texten börjar: ”Frater ambrosi[us] tua mihi munuscula …” och f:et är här en anfang. I såväl Umeå universitetsbiblioteks (t.v.) som Bayerische Staatsbibliotheks exemplar (t.h.) rör det sig om en vackert målad begynnelsebokstav som därtill förgyllts med bladguld, en värdig inledning för en påkostad bibel, men trots likheterna uppvisar de båda exemplaren som synes stora skillnader vad gäller detaljerna.
Det avslutande exemplet är taget ur en utgåva med predikningar av Bernhard av Clairvaux. Boken är tryckt i Speyer 1481 eller 1482. På bilderna nedan ser vi ytan för den inledande anfangen i Umeå universitetsbiblioteks exemplar (övre rad, t.v.) och i de tre andra digitaliserade exemplar som det finns länkar till i ISTC. Sidorna uppvisar som synes en påtaglig variation. I exemplaret på bilden längst uppe till höger har det aldrig ens fyllts i någon handmålad anfang. I stället har en nitisk bibliotekarie sett den tomma ytan som en perfekt plats för att klämma in en ägarstämpel.
Varje exemplar av en äldre bok är unikt, inget är det andra likt. Detta faktum har här exemplifierats genom att vi tittat på några anfanger, stora begynnelsebokstäver, i ett par av Umeå universitetsbiblioteks inkunabler. Dessa har vi också kunnat jämföra med andra digitala exemplar som vi hittat genom databasen ISTC. Anfangerna visar en betydande variation exemplaren sinsemellan.
En mer ingående jämförelse av dessa exemplar skulle upptäcka mängder av andra skillnader, stora och små. Detta skulle då gälla inte bara anfanger, utan även sådant som bokband, anteckningar gjorda av tidigare ägare, detaljskillnader i den typografiska texten som uppkommit då korrigeringar gjorts under hand i arbetet i tryckeriet, osv, osv.
Ju närmare man studerar olika exemplar av ett äldre tryck, desto fler olikheter upptäcker man. Skillnader som alla kan vara väsentliga för att förstå bokens historiska sammanhang.
Länkar:
https://www.umu.se/bibliotek/samlingar/specialsamlingar/inkunabler
https://data.cerl.org/istc/_search?query=location:(Ume%C3%A5%20UB)
Hej! Intressant att läsa och så fint att inkunablerna är digitaliserade, snyggt!
Hälsningar från Gabriella
Hej Gabriella! Kul att få en kommentar från dig här på bloggen. Ja, det känns bra att inkunablerna äntligen är digitalt tillgängliga. Nu kan alla som vill på ett enkelt sätt ta del av dessa böcker.