I handskrift 161 hittar vi handlingar från politikern och landshövdingen Georg Andersson. Hans arkiv är på cirka 2,5 hyllmeter och innehåller manuskript till tal, anföranden och tidningsartiklar samt tidningsklipp och kanske det mest omfångsrika i detta arkiv, korrespondensen. Då Georg haft många strängar på sin lyra så avspeglas det också i de brev och försändelser som han erhållit eller sänt under åren, från liten till stor, från känd till okänd. För närvarande visas en del av hans rika korrespondens i utställningsmontern på plan 3 på Umeå universitetsbibliotek.
Georg föddes 1936 i Krokträsk, en liten by utanför Älvsbyn i Norrbotten. Han studerade till lärare och karriären gick fort framåt och 1965 hade han en rektorstjänst i Örträsk i Västerbottens inland. Redan i skolåldern intresserade han sig för politik och det var sen naturligt att engagera sig lokalpolitiskt för socialdemokraterna. 1971 blev han utnämnd till kommunfullmäktiges ordförande i Lycksele kommun och samma år blev han också socialdemokratisk riksdagsledamot. Under åren 1986 – 1989 ingick han i regeringen och var biträdande arbetsmarknadsminister samt invandrarminister. Under 1989-1991 var han kommunikationsminister. År 1995 var det dags att avsluta de politiska gärningarna och han blev då utnämnd till landshövding i Västerbottens län. Han innehade denna tjänst till 2001 då han gick i pension. Under hela sitt liv var han också mycket intresserad av kristna frågor och hade bland annat posten som ordförande inom Sveriges kristna socialdemokraters förbund 1986-1990.
I korrespondenssamlingen finns nästan 800 olika avsändare och mottagare på brev och andra försändelser skickade under tidsspannet 1960 till 2001. Men speglar dessa hans verksamhet? Ja, är det enkla svaret. Till exempel under hans tid som minister har han fått olika typer av brev. En del har hållit med och hurrat hans insatser, andra har varit betydligt mer kritiska och en del har kommit med förslag om hur han borde handla. Men något som genomsyrar hela samlingen är att Georg verkar ha sparat det mesta, både de med ros och de med ris.
En del brevskrivare är något konstnärligt lagda, där de klippt och klistrat ihop collage av text och bilder. I ett fall även på kuvertet. Och innehållet i nedanstående brev gör den collageintresserade inte besviken för där i finns 4 sidor i samma stil.
Korrespondens från barn har också förekommit. Vanligaste orsaken har varit att de vill ha autografer. Men det finns också vuxna autografjägare i brevsamlingen. En flicka, Maria, från Waldorfskolan i Umeå har skickat nedanstående teckning till Georg. Några andra vetgiriga flickor har skickat ett brev med frågor om hur det är att vara politiker.
Man kan också skönja ett brett internationellt nätverk då det finns korrespondens från till exempel Amerikanska ambassaden, Universitetet i Washington, kommunikationsministern i Kanada, en chef vid Volvo i Brasilien, ett nordiskt ministerråd från Köpenhamn, representanter från Sveriges ambassader i Chile och Rom och från Lutheranska världsfederationen i Genevé i Schweiz, för att nämna några. Nedanstående exempel är från Louis Sallé, en representant av Frankrikes nationalförsamling.
En del mer kända personer kan också ses bland avsändarna såsom Harry Schein och Jörn Donner när de var för sig var VD för Svenska filminstitutet men också från Ian Wachtmeister när han var partiledare för Ny Demokrati, Ingvar Carlsson när han var statsminister, Sverker Olofsson från SVT, TV-kommentatorn Anders Gernandt, Christina Rogestam som bland annat var generaldirektör för invandrarverket och Anja Pärsson, skidåkare med flera.
I samlingen finns också korrespondenstyper som inte används så ofta längre, till exempel fax, telex och postogram. Telex var en meddelandeform som bestod av maskinsänd telegrafi mellan enskilda abonnenter. För att skicka meddelandena användes en teleprinter, en speciell typ av skrivmaskin. Ofta var de meddelanden som skickades på detta sätt ganska korta meddelande. Nedanstående exempel är från en tysk kollega.
Vi avslutar denna genomgång med ett av två brev avsända 1979 från Karin Snellman som då var överbibliotekarie vid vårt universitetsbibliotek här i Umeå. Korrespondensen handlade om biblioteket skulle få en mikrofilmkopia av dagspressen eller inte. Det hela föll väl ut för Umeås del och Karin skickade ett tackbrev till Georg för hans engagemang i frågan.
Länk: https://arken.kb.se/se-q-handskrift-161
Fotograf: Helena Haage utom porträttet på Georg Andersson
Vilket intressant inlägg, så många spår av ett aktivt samhällsengagemang. Funderar direkt hur ett arkiv efter en nutida politiker kommer att se ut? utan telex eller så många brev och handstilar?