J. A. Linder – mycket mer än bara en väg

I Umeå, i stadsdelen Umedalen, återfinns J. A. Linders väg. En väg som idag kanske mest förknippas med den träningsanläggning – IKSU spa – som ligger där. Vem egentligen denne J. A. Linder var, tror jag stora delar av dagens umebor inte har en aning om. Kanske är det dags att råda bot på okunskapen och ge herr Linder det erkännande han så väl förtjänar.

Johan Anders Linder (1783-1877) var en välkänd kulturperson i 1800-talets Umeå. En renässansman av stora mått, men placerad i fel århundrade. Han var under en stor del av sitt liv komminister i Umeå landsförsamling och framstår för eftervärlden som en arbetsmyra av stora mått. Linder hann med otroligt mycket under sitt långa liv.

Han var född i ett soldattorp i Rickleå på Gustav III:s tid. Han blev tidigt faderlös och växte upp med sin mor i en enkel stuga i Skellefteå. Stora delar av sin barndom befann han sig ensam, inlåst i sitt hem medan modern var ute och arbetade. Modern – som var prästdotter – hade som högsta önskan att Johan Anders en dag skulle bli präst, en dröm som kom att uppfyllas.

Efter studier i Härnösand, Piteå och Uppsala prästvigdes Linder krigsåret 1809 i Stockholm. Han återvände sedan till Västerbotten och påbörjade där sin prästerliga bana. Hans första fasta tjänst var som kapellpredikant i den alldeles nybildade församlingen i Norsjö. Efter drygt 10 år i Norsjö flyttade Linder med familj 1823 till Umeå för att tillträda en tjänst som komminister i Umeå landsförsamling. En tjänst som han sedan hade fram till sin död 1877.

Nu är det inte främst som präst Linder har gått till historien, utan mer för allt det han gjorde vid sidan om sina kyrkliga uppdrag. Listan på ”bisysslor” kan göras lång. Han anlitades bl.a. som arkitekt och byggmästare, han komponerade musik, spelade piano och var en uppskattad sångare. Han hade konstnärliga talanger, målade och tecknade, var teaterdirektör, regissör och deltog i litterära salonger. Han ägnade sig även åt jordbruk och trädgårdsodling, gjorde botaniska uppteckningar, dialektuppteckningar, skrev artiklar, sysslade med hjälpverksamhet m. m.

J. A. Linder fyllde sina dygn väl och hade som ledord bl.a. ”labor omnia vincit” (arbete övervinner allt). Enligt honom så bidrog ett idogt arbete till att vidmakthålla god hälsa, att mildra och skingra sorger samt att göra ”hvilan ljuf”. Linder blev 93 år och överlevde sina tre hustrur och sex av sina åtta barn. På sina lediga stunder hann han – under trettio års tid – även med att skriva ner sina levnadsminnen. Det kom totalt att bli drygt 2.800 handskrivna sidor levnadsminnen samlade i 11 band.

Nu så här nästan 145 år efter J. A. Linders död, har hans levnadsminnen kommit ut i tryck. Utgivningen av Linders minnen har varit på gång länge. Redan i början av 1970-talet påbörjades transkriberingen av handskriften, planer på utgivning har funnits under många år och många är de personer som har varit inblandade i projektet (bl.a. undertecknad). Men nu år 2021 finns äntligen den första volymen av Linders minnen utgiven. Ytterligare fem volymer väntas framöver. Utgivare är Kungl. Skytteanska samfundet och Kungl. Gustav Adolfs Akademien och utgivningsarbetet har utförts av Umeåakademikerna Roger Jacobsson, Lars-Erik Edlund och Robert Eckeryd. De skall ha ett stort tack för att arbetet efter så många år roddes i hamn och slutfördes.

Själv har jag arbetat i drygt 20 år nära J.A. Linder och hans familjearkiv här på universitetsbiblioteket. Jag har haft förmånen att få lära känna denne man och hans familj via hans minnen, teckningar, ritningar, musikalier, brev och allt annat som finns sparat i arkivet. Jag unnar nu alla andra att lära känna J. A. Linder och hans 1800-tals värld!

Nästa gång du passerar IKSU spa på J. A. Linders väg så ska du tänka på mannen som var så begåvad, allsidig och arbetsam. Däremot tror jag inte att Linder själv skulle ha tagit sig tid eller varit i behov av ett besök på gym eller spa. Nyttigt arbete var träning nog: ”Labor omnia vincit!”