I år är det 35 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Många är vi nog som minns vad vi gjorde just den där dagen 1986 när vi nåddes av nyheten om Palmemordet. Jag misstänker att det finns många noteringar i dagböcker runt om i Sverige som behandlar just detta, dagboksnoteringar från den 28 februari 1986 eller mer troligt från den 1 mars 1986.
Ur personarkiven på Umeå universitetsbibliotek har jag plockat fram ett exempel. Det rör sig om dagbokskrivaren, författaren och fil. doktor Rut Berggrens noteringar i sin dagbok från 1986.
Rut Berggren (1918-2008) var en spännande och färgstark kulturpersonlighet. Hon föddes i brukssamhället Forsbacka i Gästrikland och jobbade under många år som hembiträde. Hon gifte sig och fick tre barn. Äktenskapet slutade i skilsmässa och 1954 flyttade hon med yngsta barnet till Hörnefors i Västerbotten, där hon fått tjänst som hushållerska hos en änkeman med två barn. Rut kom senare att gifta sig med mannen. Efter ett liv som hembiträde och hemmafru påbörjade hon – vid 55 års ålder – universitetsstudier vid Umeå universitet. Vid fyllda 69 år disputerade hon i ämnet idéhistoria med en avhandling om agitatorn Kata Dalström.
Rut Berggren förde under hela sitt vuxna liv dagbok. Hon var en engagerad socialdemokrat och stor beundrare av Olof Palme. Hur tog hon då nyheten om mordet den ödesdigra vinterdagen 1986?
Ur dagboken kan man läsa att Rut lördagen den 1 mars 1986 blev uppringd av en väninna tidigt på morgonen. Väninnan frågade med gråten i halsen om inte Rut tyckte det var hemskt det som hade skett? Rut som inte hunnit läsa morgontidningen frågade lite undrande: ”- Vadå? ”
Väninnan uppmanar då Rut att läsa tidningen och lägger sedan på luren. När Rut ser den stort uppslagna nyheten i morgontidningen börjar hon – enligt dagboken – att skrika, gråta, jämra sig och vandra runt, runt. Maken sitter till synes oberörd vid köksbordet och Rut skriker åt honom: ”Reagerar du inte? ” Men han svarar då bara ”Sådant händer”. I dagboken fäller Rut följande kommentar om makens yttrande: ”Denna karl saknar mänskliga känslor, tänkte jag. Så där säger han nog om jag dör före han…”
Resten av dagen gick Rut omkring som i ett töcken, kunde inte äta, rökte oavbrutet, fick gråtattacker och följde utsändningarna på TV. Hon jämför i dagboken mordet på Palme med skotten i Ådalen 1931 och skriver ”vapenlös, värnlös som arbetarna i Ådalen 1931 föll han för skottet”. Det tog många dagar innan Rut kunde ta sig samman och börja arbeta igen. Hon skrev vid den här tiden på sin doktorsavhandling.
Förutom dagboken finns i Ruts arkiv även en klippsamling kring Palmemordet och utredningen. Från 1986 och drygt 15 år framåt kom hon att samla på tidningsklipp om Olof Palme och mordutredningen. Totalt 6 välfyllda klippalbum kom det att bli.
Alla sina dagböcker från 1934 och framåt lyckades Rut Berggren med tiden få publicerade. Bokförlaget Atlas gav 2001 ut valda delar av Ruts dagboksanteckningar i boken ”Erikas dagbok”. Den drygt 1000 sidor tjocka boken behandlar Ruts liv från de första arbetsåren som piga fram till disputationen 1987. År 2005 utgavs fortsättningen på Ruts dagböcker, denna gång under titeln ”Tänk att det är år 2000: Erikas dagbok”. Rut Berggren belönades år 2002 med Moa Martinsson-stipendiet.
När Rut något år före sin död tillfrågades om hon ville lämna sitt personarkiv till Umeå universitetsbibliotek gav hon sitt medgivande när hon fick veta att där sedan tidigare fanns arkiv efter några av hennes förebilder: Författaren Sara Lidman och litteraturvetaren och professorn Birgitta Holm. ”Där vill jag också ha mitt arkiv!” lär Rut Berggren ha sagt.
Kommentera