Den här sortens bok stöter man inte på varje dag. Med sitt säregna yttre sticker det gamla bokbandet omedelbart ut från mängden. Volymen ingår i den donation böcker som Umeå universitetsbibliotek för en tid sedan mottog från Härnösands stift och som vi nämnt tidigare här på Tryckt & otryckt. Men den här boken liknar ingen annan i den samlingen.
Det är inte det tryckta innehållet som gör boken ovanlig, utan det som i första hand fångar vår uppmärksamhet är bokbandet. För vad är det egentligen för material som pärmarna är tillverkade av? När vi tar upp boken och granskar den närmare så ser vi det – pärmarna har klätts med näver. Överdraget består av dubbla lager björknäver där vitsidorna har vänts mot varandra och där det ena lagrets savsida, den sida som suttit mot stammen, på så sätt bildar pärmarnas utsida.
Det här bokbandet väcker en hel del frågor. Pärmarna har med grov tråd sytts direkt på resterna av en tidigare bindnings skinnrygg. Reparationen är gjord av någon som med all sannolikhet inte har yrkesmässig bokbindarerfarenhet, utan det är nog snarare en amatör på området som med praktiskt sinne tagit sig an boken. Ett historiskt exempel på DIY, gör-det-själv-kultur, om man så vill.
Men går det att säga något mer precist än detta? Går det till exempel att säga något om var de näverklädda pärmarna har tillverkats, vid ungefär vilken tid och kanske rentav av vem? Med visshet kan vi inte uttala oss, men vi är ändå inte helt svarslösa. Vid en närmare undersökning visar det sig nämligen att bokbandet innehåller ledtrådar som pekar åt ett visst håll.
Inlagan saknar titelsida och börjar först på sidan 747, men på den bevarade skinnryggen finns en titelangivelse: ”G A HUMBL / POSTILLA / II DEL”. Detta är med andra ord den senare delen av Gustaf Adolfs Humbles (1674-1741) omfångsrika postilla, ”Förklaring öfwer the årlige sön- och högtids-dags evangelier”, tryckt postumt 1745 i Stockholm. Den första delen saknas här.
Om biskop Humbles predikokonst sägs det i Svenskt biografiskt lexikon att hans ”ofta tunga och magnifika bibelmeditationer innesluter såväl den lutherskt ortodoxa Kristusmystikens spekulationer över treenigheten och Kristi närvaro i sakramenten som Psaltarens glödande gudshängivenhet inför prövningar och olyckor”.
Som nedklistrat försättsblad på insidan av den främre pärmen har den som utfört reparationen använt ett gammalt brev. Troligtvis bara av den anledningen att det var ett papper som fanns att tillgå. På brevet (vars vikning man kan se spåren av på papperet) kan man läsa adresseringen: Lanbonden / Magnus Norlin [?] / i Vik Graningen.
Den sida av bladet där brevets innehåll finns har klistrats mot pärmen, men eftersom bandet är skadat och papperet delvis har lossnat, så går det att läsa den nedersta delen av även den sidan. Där kan man se att brevet är undertecknat av en Jacob Molin i januari 1814. Denna datering är en i sammanhanget väsentlig uppgift. Den berättar att reparationen av bokbandet rimligen bör ha tillkommit någon gång efter denna tid.
I husförhörslängderna för Graninge församling (1805-1814) hittar vi en Magnus Norling, kolare i byn Vik. Det bör vara han som är brevets adressat. Senare verkar han ha flyttat till det närliggande Sörgraninge. I Sollefteå tingslags häradsrätts arkiv återfinner vi bouppteckningen efter Norling från 1837. Här är han omnämnd som landbonde, dvs. samma titulering som på brevet. I förteckningen över hans egendom finns ett antal böcker uppräknade. Bland annat finner vi där ”2 st Påstillor”.
Bakom denna högst allmänna beskrivning skulle mycket väl Humbles verk i två delar kunna dölja sig. I så fall var en av de båda postillor som nämns i bouppteckningen just precis den bok som vi här har tittat på, den som reparerats – kanske av den gamle Norling själv? – och tillfogats pärmar klädda i björknäver. Hur det än må vara med detta, exemplaret utgör ett exempel på hur böcker i allmogehem kunde vårdas av sina ägare och är minst lika intressant som vilket praktfullt kungligt bokband som helst.
På okända vägar tycks boken senare, någon gång efter 1837, att ha kommit att införlivas i Härnösands stifts bokbestånd och nu finns alltså detta udda bokband bevarat för framtiden här på Umeå universitetsbibliotek.
Kommentera