På Ivar Lo-dagen den 23 februari 1992 mottog Sara Lidman ett stipendium och i sitt underbara tacktal, som på blott fyra sidor lyckas avhandla i stort sett allt som är av betydelse mellan vår himmel och jord, utgår hon ifrån en kungörelse som lästes i Jörns kyrka 1878 och som hon hade arbetat in romanen ”Din tjänare hör” (1977).

Hon inleder talet, som återfinns i Sara Lidmans arkiv här på Umeå universitetsbibliotek, med att kort beskriva vad kungörelsesystemet var, dvs. uppläsning av de världsliga myndigheternas information från predikstolen under gudstjänsten. Men, tillägger hon på oefterhärmligt lidmanskt sätt, ”[o]fta gällde det en oförglömlig häst.”

Inledning på tacktalet 23/2 1992. Författarinnan Sara Lidmans arkiv B5:18.

Praktiken att även låta enskilda personer tillkännage och kungöra olika saker genom prästen i predikstolen hade tillämpats under många århundraden. Det handlade inte sällan sådant som efterlysningar rörande borttappad saker och försvunnen kreatur. Och, som sagt, det kunde då röra sig om en förrymd häst.

I Sara Lidmans version av kungörelsen från Jörn 1878, som tacktalet tar avstamp från, är det just precis en sådan oförglömlig häst, ”med manet rött”, som efterlyses. ”Den största olycka som kunde hända skogsbonden var att hästen inte kom hem till slåttannan och inte ens till hösten”, klargör Lidman. ”Vilka smärtans kärleksbrev skrivna med anilinpenna dessa efterlysningar utgör – och hoppet att prästens dånande stämma skulle tvinga häst-kreaturet att leva, och hitta hem, och ’vara som folk’.”

Så här lyder efterlysningen i Sara Lidmans tal:

Ur tacktalet 23/2 1992. Författarinnan Sara Lidmans arkiv B5:18.


När jag för en tid sedan gick igenom en samling med bevarade kungörelsedokument från Fredrika kyrka i Åsele lappmark under 1800-talet, i dag förvarade på Folkrörelsearkivet i Umeå, så stötte jag på en annan efterlysning (se bilden nedan).

Då jag ser den genom Sara Lidmans unika blick så kan den inte annat än läsas som ytterligare ett sådant otvetydigt ”smärtans kärleksbrev”, denna gång från hemmansägaren Olof Ersson i Saluböle.

Kungörelse från Fredrika kyrka. Folkrörelsearkivet i Västerbotten (139/1985).


Kungörelse!
En swart häst med hvit bläs och säll mahn, är från betet hos
underteknad bortkommen, den som densamma tillrattaskaffar, eller
kan gifwa någon upplysning, hwaräst ägaren kan honom igen-
få, undfår hederlig wedergällning. Grundsanda [?] den 18de Sep-
tember 1843.
Olof Ersson
i
Saluböle
Hemmansägare.
Anhålles om uppläsandet i Fredrika Kyrka.