Cuno Bernhardsson. Foto: Johan Gunséus.

Efter drygt 40 år inom arkivbranschen är det så dags för vår kollega Cuno Bernhardsson att gå i pension. Den 27 april 2018 är sista arbetsdagen för Cuno efter ett långt yrkesliv som arkivarie.

Cuno hade tidigt en passion för historieämnet. Han kunde sina kungalängder, när och var de stora slagen stod och annat som vi läste om i historieböckerna. Att få jobba med historia var något av en önskedröm för den unge Cuno. Önskedrömmen blev så småningom sann efter att han i Umeå och Uppsala studerat historia, etnologi m.m.
1977 var det dags att ge sig ut i yrkeslivet – första anhalt på arkivbanan blev ett jobb på Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Året därpå återvände han till Norrland och Umeå för en anställning vid Folkrörelsearkivet i Västerbotten. Det hann bli 26 år på Folkrörelsearkivet innan han 2004 tillträdde tjänsten som förste arkivarie vid Forskningsarkivet, Umeå universitetsbibliotek.

Cuno i arbete på Folkrörelsearkivet 1980.

Cuno betraktas av många som arkivariernas arkivarie med sin stora passion för arkiv och arkivforskning. Otaliga är de arkiv han har fördjupat sig i och otaliga är de arkiv han själv ordnat och förtecknat. Många norrländska kulturpersonligheter har han genom åren hunnit bekantat sig med – både i verkligheten och i arkiven. Genom att ordna deras arkiv vet han idag det mesta om landshövding Gustaf Rosén, teckningslärarinnan Maja Beskow och statistikprofessorn Gunnar Kulldorff. Undrar man något om Hushållningssällskapet i Västerbotten eller flottningen i Umeälven är det självklart Cuno man skall fråga, han har ordnat arkiven. Stor gedigen kunskap, sinne för detaljer och gott ordningssinne utmärker en god arkivarie, Cuno uppfyller det med råge.

Något annat som utmärker Cuno är hans förunderliga förmåga att få kontakt med folk och som resultat av detta hans stora kontaktnät. Cuno känner alla och alla känner Cuno! Han är dessutom en god berättare som gärna delar med sig av sina förvärvade kunskaper, både till kollegor och som föreläsare. Många intressanta historier om levnadsöden och händelser från förr har vi kollegor fått oss till skänks vid fikabordet. Vem skall nu förmedla alla historier ur det förflutna – om sheriffen från Edsele, om Garibaldi från Ragunda och om vad som hände på festplatsen i Sikfors?

Vem skall nu förvärva alla kända och okända norrländska kulturpersonligheters arkiv? Vem skall vi nu fråga om vilket arkiv man skall söka i om man är ute efter det och det? Vem skall nu ordna våra resor och studiebesök i Arkivnätverket? Vem skall nu marknadsföra arkiven och tipsa tidningar och massmedia? Vem skall nu…. Inte undra på att vi är lite fundersamma över framtiden vi som blir kvar på Forskningsarkivet.

När Cuno nu blir arkivarie emeritus önskar vi honom en lång skön sommar i Edsele och hälsar honom välkommen som fri arkivkonsult till hösten! För det är väl så vi får se dig i framtiden, eller hur?

I Umeå universitets personaltidning Aktum publicerades hösten 2017 en läsvärd artikel om Cuno. Du hittar den här.