Återbruk i bibliotekets samlingar

Bara för att ett föremål blivit gammalt och omodernt behöver det inte kastas bort. Bättre att återanvända det!

Ett ställe där det går att finna många exempel på återvinning av olika slag är, tro det eller ej, i bibliotekets äldre samlingar.

I och med spridningen av boktryckarkonsten i Europa från och med mitten av 1400-talet kom många äldre handskrifter att bli betraktade som gammalmodiga och daterade. Men pergament och papper, alltså det som texterna var nedtecknade på, var dyra och användbara material och inte något som bara slängdes bort.

En yrkesgrupp som tog till vara på de föråldrade och överblivna skrifterna var bokbindarna. De skar gamla böcker i bitar och återanvände materialet. Ofta var det bara i form av mindre remsor som användes i vissa arbetsmoment, till exempel i konstruktionen av en bokrygg. Den typen av fragment är normalt sett inte synliga då bokbandet är färdigt. Men i andra fall kan det handla om nästan hela blad, använda till exempel som omslag på de nya böckerna.

I en utställning i Umeå universitetsbiblioteks entré visas för tillfället några exempel ur bibliotekets samlingar på den här sortens återvinning.

En av de böcker som visas innehåller ett verk av den romerske historikern Herodianus (ca 175-efter 238) tryckt i Genève 1581. I konstruktionen av bokbandet har återvunnet papper använts för att täcka insidan av pärmarna. Detta är fragment av en ännu äldre bok, troligen tryckt redan på 1400-talet, en så kallad inkunabel.

Texten på detta tryckta textfragment kommer från ett avsnitt, De acquirenda haereditate, i ett arbete av juridikprofessorn Bartolus de Saxoferrato (1313-1357). Hans verk trycktes i ett stort antal utgåvor under slutet av 1400-talet. Exakt vilken av dessa många utgåvor som det handlar om i detta fall är inte klarlagt – ännu, får vi väl tillägga.

Men detta är faktiskt inte den enda återvunna äldre text som går att hitta i detta band. I det nedre vänstra hörnet av pärmen (se bilden ovan) kan man se ytterligare ett lager papper. På det skymtas ytterligare en text, handskriven i mycket liten stil. Tyvärr kan vi inte se mer av vad som döljer sig på detta undre papperslager utan att ta sönder boken.

En annan bok som visas i utställningen är tryckt i Strasbourg 1550 och innehåller ett klassiskt verk om antikens byggnadskonst, ”Tio böcker om arkitektur”, av den romerske arkitekten Vitruvius (ca 80-70-efter ca 15 f.Kr).

Som omslagsmaterial har bokbindaren återanvänt pergament med en äldre handskrift. Huvudtexten utgör delar av Sermones dominicales per totum annum (predikan xi) av den italienske franciskanerbrodern och teologen Antonius de Bitonto (ca 1380-ca 1459).

I utställningen finns även ett så kallat kolligatband, det vill säga ett bokband där flera titlar bundits samman. Just detta band innehåller tre olika titlar, alla tryckta i slutet av 1500-talet. Som pärmomslag har pergament med handskriven musiknotation återanvänts. Sannolikt har detta tidigare utgjort en del av ett medeltida antifonale, en romersk liturgisk sångbok med notskrift.

Mer exakt verkar det i detta fall röra sig om så kallade responsorier, liturgisk växelsång mellan prästen och kören eller församlingen. Sångerna som återfinns på just detta fragment var avsedda att sjungas i samband med skärtorsdagen.

Den första delen (de första fyra raderna) av den latinska texten lyder (med standardiserad stavning): ”Seniores populi consilium fecerunt, Ut Jesum dolo tenerent, et occiderent: cum gladiis et fustibus exierunt tamquam ad latronem”. Vilket på svenska blir ungefär: ”Folkets äldste gjorde en plan, att de med list skulle gripa Jesus och döda honom: de gick ut med svärd och klubbor som till en rövare.” (Cantus ID 007636)

En annan bok som går att se i utställningen är en samlingsutgåva med komedier av den romerska dramatikern Terentius (ca 195–159 f.Kr.) tryckt i Leipzig 1574. Även till detta band har en bokbindare som pärmomslag återanvänt pergament som bär på en äldre handskrift.

Det tycks här förekomma bidrag från tre eller rentav fyra olika skrivare. Skriftformen är så kallad gotisk textualis. Dateringen är något osäker, men möjligen 1200-talet. Innehållet kommer från flera olika källor, bland annat de tidiga påvarna Leo I:s Tractatus septem et nonaginta och Gregorius I:s Moralia in Job. Troligen har detta handskriftsfragment utgjort en del av ett så kallat florilegium, dvs. en sammanställning av utdrag, excerpter, från flera skrifter.

Ytterligare en bok som visas innehåller en central text av reformatorn Philipp Melanchthon (1497-1560), Corpus doctrinae Christianae, tryckt i Strasbourg 1580. Bokbandets pärmomslag består av vitgarvat skinn, rikligt dekorerat med blindtryck.

I detta fall har bokbindaren vid konstruktionen av pärmarna använt sig av restmaterial som funnits till hands. Här råkade det bli kasserat skrivpapper. Texten har ursprungligen varit dold bakom de nedklistrade försättsbladen, men vid någon tidpunkt har dessa lossats så att pärmarnas insida frilagts.

Dateringen är inte helt säker, men sannolikt är denna handskrift från 1400-talet. Texten verkar utgöra delar av en homilia, en predikan över en biblisk text, av den grekiske kyrkofadern Johannes Chrysostomos (347-407) översatt till latin.

Även i böcker från senare tidsperioder är det inte ovanligt att hitta återbrukat material. Detta finns det också exempel på i utställningen. Vid bindningen av två olika katekeser på samiska, båda tryckta i Härnösand på 1800-talet, har bokbindaren använt makulatur från andra trycksaker som nedklistrade försättsblad (på insidan av pärmarna).

Återbrukat textmaterial som har använts som omslag eller på insidan av pärmarna, så som vi sett flera exempel på ovan, är lätta att upptäcka. Men faktum är att de allra flesta fragment som använts vid inbindning av böcker är betydligt mer dolda än så. Såsom nämndes i inledning var det vanligt att restmaterial användes till exempel i konstruktionen av bokryggen och i normala fall är det återanvända materialet då inte synligt vid en utvändig betraktelse av bokbandet.

I utställningen finns en volym med den sjätte delen av Martin Luthers samlade verk på latin, tryckt i Wittenberg 1555. Vid bokryggens översta del kan en liten uppstickande remsa av pergament skymtas. Det är fragment av en äldre handskrift – okänt vilken – som här har använts som kapitälband på Luthervolymen.

Hur många andra liknande äldre textfragment, men ännu oupptäckta, som döljer sig i bibliotekets äldre boksamlingar kan vi bara gissa oss till.

Välkommen att ta en titt på utställningen om du har vägarna förbi biblioteket!