Ivonny Lindqvist lekterapeut på Umeå lasarett.  1960-tal.

Vid 98 års ålder har Ivonny Lindqvist nyligen gått ur tiden. Ivonny var den svenska lekterapins ”grand old lady”.

Det hela startade på barnkliniken vid Umeå lasarett 1956 när Ivonny – utbildad förskollärare – ombads av en barnläkare att besöka sjuka barn för att leka och läsa sagor för dem. Ivonny förväntade sig att möta barn som hade ont i öronen, opererat blindtarmen eller låg med brutna armar och ben. Det hon mötte var i stället cancersjuka barn, traumatiserade barn, barn fastbundna i sängarna (för att de inte skulle klia sig) och mängder av barn som låg på vuxenavdelningar där ingen hänsyn togs till att de var barn.

Den första patienten som hon besökte 1956 var en cancersjuk 5-årig pojke som legat på sjukhuset i ett och ett halvt år. – Den pojken blev min förste och bäste lärare brukade Ivonny säga. Han visade sig inte vara intresserad av sagor och leksaker utan ville i stället få ta del av det som fanns utanför sjukhuset. Ivonny kom att besöka honom regelbundet och tog vid besöken med sig is, snö, tussilago och videkissar – lite av världen utanför.  Att bara öppna fönstret och låta honom lyssna på stadens olika ljud var en viktig del vid besöken.

”Tant Ivonny”- som hon kallades av barnen – blev kvar på Umeå lasarett, fick så småningom en anställning och kom att utveckla lekterapiverksamheten inte bara i Umeå, utan i hela Sverige. Hennes arbetssätt och syn på verksamheten kom att stå modell för lekterapierna vid de svenska sjukhusen. Hon författade böcker i ämnet, hon undervisade och var inbjuden att föreläsa runt om i världen. Mer än 50 000 människor i 25 länder lär har hört henne föreläsa på engelska, ett språk som hon själv lärde sig först i 40-årsåldern.

Med doktorshatt 1980.

1980 blev hon utnämnd till medicine hedersdoktor vid Umeå universitet för sin pionjärinsats inom lekterapiområdet. Lektanten hade nu blivit hedersdoktor.

Den som vill veta mer om Ivonny och hennes insatser för lekterapin kan ta del av hennes personarkiv som idag finns på Forskningsarkivet. Här kan man studera Ivonnys sparade föredragsmanus, artiklar, tidningsklipp och fotografier från en mer än 40-årig verksamhet inom den svenska och internationella lekterapin.

En fråga som Ivonny ofta fick svara på var den om hennes ovanliga förnamn. Hon kunde då berätta att hon fått det efter sin far, lokföraren Ivan från Vännäs. Han ville att dottern skulle ha ett namn efter honom, så då fick det blir Ivonny.