Hur förvarar du dina böcker: liggande eller stående, utåt eller inåt? De flesta av oss är nog vana att våra böcker placeras stående i bokhyllan med ryggen utåt, men det har inte alltid varit det konventionella sättet. De första tryckta böckerna, 1400-talets inkunabler, var ofta folianter, det vill säga de hade ett stort format och kunde alltså vara både tunga och otympliga. Dessa volymer förvarades för det mesta liggande. De var dessutom påkostade statusobjekt som gärna fick synas. Dagens coffee table books har gamla anor.

Det var först under den senare delen av 1400-talet som det började bli vanligare att böcker förvarades stående, men då var det brukliga inte att de placerades som nu med ryggen utåt, utan i stället stod de oftast med snittet utåt. Någon ryggtitel fanns det följaktligen inte något behov av. För att kunna identifiera volymer som förvarades liggande eller stående med ryggen inåt, var det i stället logiskt att titeln, eller snarare en förkortad titel, skrevs med bläck på det utåtvända snittet. Detta kan ses på till exempel Hans Holbeins porträtt av Erasmus från 1523. Det var ju snittet, inte ryggen, som först mötte den som letade efter en viss bok.

Först från och med den senare delen av 1500-talet så började det bli mer gängse att förvara böcker på det som vi i dag betraktar som normalt. Nu vändes böckerna, ryggen ställdes utåt i hyllan och ryggtiteln tillkommer. Men detta ändrade bruk var inget som skedde över en natt. Fortfarande långt in på 1600-talet var det vanligt att böcker stod eller låg i hyllan med utåtvänt snitt, vilket till exempel syns på Guercinos porträtt av Francesco Righetti från 1620-talet.

På fotografierna ovan syns några böcker ur Umeå UB:s specialsamlingar som har titeln eller annan identifikator skriven på snittet, någonting som alltså tyder på att de har förvarats på annat sätt än stående med ryggen utåt. På den översta bilden visas det nedre snittet på Olaus Magnus ”Historia de gentibus septentrionalibus” (Historia om de nordiska folken). Detta berömda verk utkom första gången i Rom 1555, men här rör det sig om en utgåva tryckt i Basel 1567. På snittet har någon tydligt präntat: ”OLAUS”.

På den nästföljande bilden syns fyra foliovolymer innehållande delar av Magdeburgcenturierna. Varje del av detta stora kyrkohistoriska verk, utgivet i Basel, omfattar ett centuria, ett århundrade, och denna uppgift finns som synes skrivet med bläck på de främre snitten. Delarna som visas på bilden är tryckta 1562-1574.