Två äldre tryck på det ädla ämnet biskötsel har nyligen införlivats i Umeå universitetsbiblioteks specialsamlingar och dessutom har båda volymerna nu digitaliserats. De sakligt informativa skrifterna från början av 1800-talet kan sägas vara typiska för periodens nyttoinriktade och naturvetenskapliga strömningar. Det här var den tid då till exempel de svenska hushållningssällskapen såg dagens ljus.  Information spreds för att främja och effektivisera de svenska landsbygdsnäringarna.

Den första av de digitaliserade böckerna är ”Biskötsel, lämpad i synnerhet till medlersta delen af Swerige” (1800). Bakom titelsidans författarakronym L.J.Ö. dolde sig Lars Joseph Öberg (1761-1821). Han ville med sin skrift ”meddela några, på säker erfarenhet och tillförlitliga intyg grundade, reglor, till efterrättelse för en Biskötare”.  Det fanns förvisso redan flera svenska skrifter om biodling, men utöver att dessa blivit svåra att få tag i, så var de dessutom i första hand skrivna för förhållanden i de södra delarna i landet. Här kunde Öbergs observationer, som alltså gällde för de medlersta delarna av riket, tillföra någonting nytt: ”Man måste medgifwa, att Swenska klimatet, Skåne undantagit, icke kan anses så beqwämligt för Biskötsel som andra warmare länders; men likwäl bewisar erfarenheten, att den, med kännedom och iakttagande af någon större noggranhet än den som fordras i mildare luftstrek, rätt wäl lyckats ända opp i Gestrikland.”

Den andra boken är ”Om biskötseln” (1833) skriven av friherre Wilhelm Reinholdt Leuhusen (1768-1853). Denne Leuhusen, som för övrigt var vän till Fredrika Bremer, hade som ung deltagit i Gustav III:s ryska krig och sårats under slaget vid Uttismalm. Då ter sig biodlandet som en stillsammare syssla. I det inledande stycket berättar författaren om hur intresset hade väckts i unga år vid läsningen av Johan Fisherströms då nyss utkomna ”Ekonomiska Dictionär”. Ett problem var emellertid att den unge Wilhelm inte hade några bin, men det gick att lösa, åtminstone hjälpligt: ”Brist på bi gaf anledning att uppsöka jordhumlor, flytta dem och hela deras boning i trägården, inrymde i en glasburk täckt med måssa och löf.”

Båda volymerna har ett enkelt blått pappersomslag och på respektive titelsida finns en ägarstämpel som lyder ”J:Strokirk”. Släkten Strokirk kom till Sverige på 1600-talet och ”J” kan väl i detta fall möjligen antas vara brukspatronen Jeppe Strokirk på Ölsboda (1789-1856). Nog går det att föreställa sig bikupor på hans välskötta gods. Någon som läser detta och känner igen stämpeln kan kanske bekräfta proveniensen?

Avslutningsvis kan det nämnas att Umeå UB tidigare har digitaliserat ytterligare två böcker om biodling: Mårten Triewalds “Tractat om Bij” (1728), eller som dess fulla titel lyder ”Nödig tractat om bij, deras natur, egenskaper, skiötzel och nytta …”, och A. P. Halld’ns ”Ett och annat om biskötseln” (1880). Den förstnämnda, Triewalds skrift från 1728, är en riktig klassiker och utgör den första svenska monografin inom ämnet.

Tillägg 2020-07-15: I Carl Magnus Carlanders ”Svenska exlibris och bibliotek” så står det om Jakob (Jeppe) Strokirk att läsa följande: ”Hans bokegaremärke: J. STROKIRK , svartstämpel i tre varianter, tryckt med någon handpress eller stämpel med lösa stilar.”